Lyssnar på Broder Daniel och blir sådär sentimental som man bara kan bli när man lyssnar på BD.
Inte nödvändigtvis för att jag lyssnade på Broder Daniel förr och kopplar ihop dem med vissa minnen, men mest bara för att jag inte kan undvika att tänka tillbaka på hur det var och vad man gjorde förr, nu när deras musik strömmar ut ur högtalarna eller lurarna.
Och just nu saknar jag förr så att det värker.
Det känns som att Broder Daniel bara skriker krossade hjärtan och gamla dagar.