Äääh, nu har det börjat bli riktigt mörkt när man går hem från skolan också.
Jag tycker det är jättemysigt samtidigt som det känns förjävligt att mörkret ska tränga sig på så.

Det känns ännu mörkare när man är ensam, och när man är ensam i mörkret känns det ännu hemskare att vara själv.
Jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur tomt det skulle kännas.
Förra hösten var nog den bästa jag upplevt, så varför var denna tvungen att gå så fel?