Jag hatar att alltid vara nervös.
Jag hatar att magen inte vill sluta värka.
Jag hatar att jag inte längre har någon att bara vara med, att sitta helt tyst bredvid.
Jag hatar att du inte längre vill prata med mig.
Jag hatar att jag inte förstår allt, eller någonting alls överhuvudtaget.
Jag hatar att jag aldrig kommer förstå varför det var tvunget att sluta på det värsta tänkbara sättet.

Jag hatar att du hatar mig,
och jag hatar att allt jag har att leva på just nu är hat.
Jag förstår fan ingenting.